du talade alltid om hur du ville vara
kardborren mot ögonen
brännjärn glödgat på hjässan
en force major i massorna
med matchande jeanshängslen.

aldrig bli fadd, som minnet av smärtan i en getinggadd.

vi blir så lätt plåster andra människor.
lika lätt som vi sätts
avfärdas vi.

du var alltid, i mina ögon mer än
ett rött läkemärke
men nu du,
märker du mig knappt