En dans över frusna tjärnar
Stilla vindar, svarta skogar
Kärlek krypandes ur hatiska ögon
Bränn mig…

En konvulsion i centrum av universum
Jorden skälver i apati
Rasande massor, förvirring
Förbittrad förtvivlan…

Svarta åar kryper mot havet
Reflektioner av stjärnor i bottenlösa brunnar
De föll, dessa jättar av gas i en avlägsen verklighet
De föll…

Hjärtan brinner i ett inferno av tvivel
I en evighet av meningslösa drömmar
Vi kom, vi såg, och vi drunknade i sorgen
Vi dog…

Kysst av helvetets mörknande flammor
Solen sjönk vemodigt i ett fruset hav
Vi kom, vi grät, och vi föll med stjärnorna
Vi föll…

Och ingenting spelade längre någon roll...