tvunget genom smala ögon
läser jag om din, min, någons förlust
lyssnar till
smärtsamt viskande klagor
mellan refrängerna vi kallar prat

begripligt blir att
du, jag, vi och dom
har förlorat
och söker respiration igen

ingen av oss är
riktigt ensamma
i ensamheten


© Åsa Melander