Regnet faller i skuggorna
I tystnaden där ingenting lever
Ett stilla smattrande av droppar mot barr
Inga andetag i mörkret…

Gatljus gnistrar i daggen
Som små stjärnor i en lång, kall höst
Svallvågor av melankoli;
Död tystnad

Himlen störtades från sin pretentiösa tron
Bistra stearinljus i spruckna fönster
Sibirisk snålblåst, vinandes i avlövade grenar
Vinandes i avlövade grenar…

Isblandat tidvatten drar in över staden
Blödande fingrar över matta gitarrsträngar
En kyss av död och en kniv genom strupen
Tomma ark av papper…

Tårar av blod rinnandes längs med håliga kinder
Orörda skivor under ett lager av damm
Rakblad som skar alldeles för djupt
Alldeles för djupt…

”Vi døde ikke...
Vi har aldri levd”