Tanten ogillar sura miner,
erbjuder apelsiner; varma drycker, vitaminer
som kur mot allt det kalla, bittra
sånt som får själar att klaga, rentav söndervittra

Så då det regnar, riktigt plaskar,
öser ner eller snöslaskar
tanten plockar fram sitt paraply, det granna
(många barn sig önskar likadana)

Sedan hoppar hon och skuttar
i var pöl hon dansar, genom vattnet struttar,
hon släpper allt, hon leker ystert,
jagar bort det gråa, sånt som ter sig dystert

Tanten nästan njuter utav löjet,
bjuder gärna på det nöjet
för människornas glada miner
vittnar om att inre solar skiner

det handlar bara om
att värna om det lekfulla, liksom
och tanten sprider glädjen runt,
det anser hon är nyttigt, rentav sunt

Efteråt hon drar sig in i hemmets trygga ro,
den platsen där hon tänder lyktor, har sitt eget bo
och hon tar fram sin tantedricka,
den som får henne att av välbehag bli varm och nicka

för i ärlighetens namn
tanten njuter utav livets trygga hamn,
hon virar sig i sjalar, plädar,
minns så många turer medelst hästar, medelst slädar

Smuttar på sin toddy, minns
mången karl och en och annan prins
och plötsligt slutar hon att frysa,
i nattens varma fröjd hon unnar sig att mysa

© Mia Bergenheim