

Redan medlem?
Logga in

![]() repris Hästen är kanske otämjdDoften är alldeles speciell,
just den som alltid påminner om Riket men egentligen eller antagligen är den bara signifikant för vissa delar eller områden
eller hus, gamla, byggda av stenar i gulgrått eventuellt en kultur som egentligen har försvunnit men fortfarande sitter man bakom
gyllengult milda vetefält i skuggorna av de stora träden och smuttar på drycker och gnuggar lavendel mellan fingrarna och fortfarande finns skillnaderna och allt det mänskliga och det är som om (sägnerna som aldrig
var mina men som jag bar med mig ändå) jag är där i det jag
flydde från eller till men min längtan finns kvar och den är Havet och alltid har jag längtat och alltid har jag tillskrivit min längtan Kärleken och jag har drunknat, det förnekar jag inte men bakom de gula fälten sitter du
plötsligt och känner dig bekväm och jag står inte ut i skuggan av det trevliga och jag rider som jag måste och
hästen är kanske otämjd och han spränger fram över det gröna och lummiga, över det odlade, tuktade, in i det vilda och jag låter mig föras, ända in i det outtalade och genom dånet av vågorna viskar
det stillsamma och hur jag än flyr är doften och rötterna och jag vill inte gråta, inte någonsin
mer
Fri vers
av
Mia Bergenheim
Läst 360 gånger och applåderad av 5 personer Publicerad 2019-09-29 18:01 ![]() |
![]() ![]() ![]() Mia Bergenheim |