... har många flöden skriftats
såväl här som annorstädes ...

Lärandet i sig
och hur vi bäst
tar till oss 
och
verkligen lär 
finns det många
tankar och funderingar kring ...

Intet av det som befästs
i skriftad form 
kan sägas vare sig vara
fel eller rätt
utan får ses som ett uttryck
för hur lärandet är för den
som funnit ut hur den själv
verkligen lär sig på sitt sätt ...

Men för mig
är det inte lärandet i sig 
som är ett självändamål
och än mindre hur det sker ...

Nyfikenheten och lekfullheten
är grunden för allt lärande
oavsett hur vi än tar till oss
kunskaper och erfarenheter i våra liv ...

Det allra mest väsentliga
med lärandet för mig
hur det än sker
och oavsett i vilken
omfattning vi lär oss
någonting
om vår omvärld
eller oss själva
utifrån historien
eller vår egen samtid ...

... är vad vi gör med det vi lärt oss ...

Ty om vi inte förmår 
att omvandla det vi lärt oss
till verklig kunskap
vilken vi kan tillämpa
för såväl vår egen utveckling
som för att återföra resultatet
av våra nya erfarenheter, kunskaper
och insikter 
såväl i teoretisk som praktisk form ...

... betyder lärandet i sig 
inte så mycket mer än
näst intill  ingenting ... 

Men som sagt ...

... det är hur det är för mig ...