att jag håller andan när du går sönder
eskalera
du gjorde mig till någon
du gjorde mig till nattskräck och insektsvener
flykten framför pendeltågen och kvällspiller
du gjorde mig till dis
till kvävda skrik i kudden och morgondans
tvångskyssar och bitsocker
du gjorde mig till läckande ord
till stampade brunnslock och otur
du gjorde mig halv och ensamdinglande
du gjorde mig till rest
till klubbkött och salivtörst
till skoskav och torkad säd
du gjorde mig tyst
du gjorde mig till hopplöshet
till lockrop och ånger
till falsk parfym och ovilja
du gjorde mig kall
du gjorde mig dämpad
till sorg och billigt vin
nackskott och asfaltspraliner
du gjorde mig tom
du gjorde mig till ilska
till rinnande fingrar och sprickor
kroppsöppningar och tusenmeterslopp
du gjorde mig trasig
du gjorde mig till sömn
till tusen dagars vila och nattsudd
till främling och tunga
du gjorde mig till fördärv
du gjorde mig till vätska
till stank och uppochner
till stjärna och gruskorn
du gjorde mig svag
du gjorde mig till väntan
till tickandet i väggen och hotfullt sorl
varmvatten och svart bomull
tänder man tappar på badrumsmattan
du gjorde mig till
någon
till stoff och ingen alls