Varje år den sjätte december
något utomordentligt enormt händer:
Finlands president ger en bal
som sänds i TV till var koja, var sal

Och tanten bänkar sig, men först hon dukar upp
med allt det bästa: Gravad lax och vinanrättad tupp;
ljus i alla fönster för
självständigheten man ära bör

Då festen börjar alla skakar hand
med presidenten som representerar vårt land
Tanten synar rutan som en hök
(vem bär alltför vågat, vilken mage har fått krök?)

Det är något starkt och magiskt över
denna stora fest, något man behöver
i dessa svåra tider; tunga
då hela världsförfattningen tycks gunga

Efter festen tanten känner lycka; eufori
(och eftersom hon vill att lyckoruset ska stå bi)
hon drar iväg runt hörnet, gatan fram
till kvarterskrogen som passar vår madam

Där festas det på nytt och pratas
om vem som är med vem och vem som ratas
och det är precis rätt efterstämning
(tanten roar sig helt utan hämning)


© Mia Bergenheim