i denna fula fyrkantiga glaskonstruktion
(knappt skyddad från vinden)
blickar jag mot perrongen:

ett vackert väntande
det nervösa trampandet
rödblommiga kinder 
nymålade ögon

det är en stjärna som egentligen har slocknat
jag ser bara fjolårets ljus 

och jag vet mycket väl
(som alla övertygat mig om)
att återvända är att ge upp
(måste tänka på vad som är bäst för mig istället)

jag byter fokus med blicken
du är fortfarande här
varför syns du?

här och nu är det sprickor i glaset
(du räknar nebulosor i sängen)
en av väggarna är sönderslagna
(du läser våra horoskop högt)
färgen flagnar på husen bakom
(vi dansar till tystnaden under stjärnorna)

väntar någon på ditt tåg?

jag har väntat i flera år
och vet fortfarande inte
om det finns någon avgång
som kan ta mig härifrån