I

en prolog till något som aldrig kommer bli

som aldrig får vara

som kanske aldrig ens fanns

men fragmenten kvarstår

som ett skoningslöst tankeexperiment

var det bara flimrande flammor i min avgrundshjärna?

kaninhjärtat som skrev fabler mellan slagen

den hungriga munnen som högg efter halmstrån

handen som avlägsnade sig

II

en prolog till något som är så omöjligt fel

men så smärtsamt närvarande

som doften av tvättmedel och vardag på din nacke och dina nyckelben

är det inte sorgligt hur vi sitter här och sakta iakttar

hur något så otroligt verkligt blir till

solblekta polaroidbilder

och sprids för vinden

 är det inte vackert hur vi sitter här och gör det rätta valet

III

en prolog som inte är en prolog

det är ödets ironi

det är dock klokt att inte övertänka saker

inte ifrågasätta vad universum ger och vad universum tar

men

hur kan man annat än att tänka sönder tankar

när man har ett inre liv som tycks leva parallella liv

IV

en prolog

hoppas det inte är en epilog

kanske bara potentiella smaker på tungspetsen

förnimmelser av solvarm mossa och nyplockade päron

långa nätter vid vidsträckta horisonter och lummiga skogar

är det inte vackert och är det inte sorgligt?