Känner mig urgammal på dramakursen

som om jag inte längre hör därtill

för jag har sålt mitt smör och missat bussen

och jag vet inte längre vad jag vill

Jag fnittrar inte mer i mörkret

jag kan väl slappna av min arma kropp

men tankarna, fast jag minsann försöker

för dessa kan jag inte sätta stopp

Jag hoppar inte mer i våningssängen

tar dock emot ett skadat gossebarn

som brutit armen när han föll i svängen

nu är han halvvuxen, snart stora karln