Mekaniska dörrar möta oss in,
de går i cirklar av kugghjulens spinn,
in i kunskapssal av glas och skärva,
tänk en dag gruskornen dig fördärva.

Dörrar stanna av likt vi ej existera,
rör på dig åter för vi önskar mera,
splittras glaset då Gud skrattar?
Vårt ovärde veta, okej, vi fattar.

Vreda ord mot ett själlöst ting,
ej förlåtelse att få ur ingenting,
vi taga hatt i hand, om ursäkt be,
tystnaden till mötes vi nicka och le.