I ruskiga förkylningstider
tanten inte vill bli den som lider
hon laddar upp med te och ingefära
och sin gamla yllepläd, den kära

Hon vadderar sig i varma kläder
(praktiska och nötta, men tål alla väder)
Samtidigt vill vara elegant och anoym;
bär givetvis koketta solglasögon för sin syn

Sedan tar hon en tjock bok
(som får henne att verka beläst, ja, klok)
sätter sig bekvämt utomhus i stolen
inom räckhåll för den bleka vintersolen

Därute börjar tankarna att vandra,
går till fru Fortuna och de andra
och plötsligt skiner solen också inifrån;
glädjen sprids i tanten med pompa och med dån!

För det hon fått av livet är många, långa skratt
(och dem hon månar om som allra bästa skatt)
Hon har delats lycka och sorg i lagom mått
(och tanten bärs av humorn i stort såväl som smått)


© Mia Bergenheim