Blåklockan i min bukett
aldrig på den jag kan se mig mätt
den är så underbar, vacker, skir och nätt...

Ända in i oktober kunde jag på en äng plocka den
den hade stått emot regn och kyla vilken stark vän
och i november fanns den kvar än...

Då kom det på en ödetomt upp en ny stängel
var vecka och lyste emot mig som en ljuv ängel
nå´n sa att jag var ju en bängel...

Som den stal
men jag hade inget annat val
jag till den drogs blev helt förförd
när den mot just mig bocka, pocka och locka...