Den rösten
Varma kårar upp genom magen,
Genom brösten
Känns i min hals,
Det är inte alls som
Tjugo år sen den där dagen,
Natten, tiden, whiskytunga
Timmar av åtrå,
Vi var unga
Du sjöng och var precis
Joe Cocker på ditt eget vis
"You can leave your hat on"
Inte fan kunde du sjunga
Och vår tid var ett lättsinnigt lån
Och ingen av oss var sån
Att vi kunde stanna upp
En het passion,
Förbjuden, en kupp
Och nu ett minne, bara så
Och du och jag blev två med andra
Såg i ögonvrån varandra
Slöjor av John Silver och whiskydimman
Gav ett skönt skimmer åt midnattstimman
Då vi var vi, kärleken var fri så pass
Ja, din sångröst var rätt kass, men
Så sensuell... Minns dig i kväll
Och gunget i musiken
Den vägen ska vi ju alla...
Snubbla, tveka, falla...
Kanske ses vi där igen,
Joe Cocker, du och jag, min stora
Och så speciella älskare och vän
Så får vi se vad som händer sen ;-)