jag har stjärnor på mina ögon
på min tunga
och på yttersta spetsen
av min fingrar

med dessa kan jag berätta
de allra ljuvligaste sagor

ord som får de lyssnande
att med ens fälla ut sina revben
bekläda dem med fjädrar
och ta till väders

som får barnen att veckla ut
sina latenta fotspår i sanden
och låta dem torka i solen
för att sedan ikläda sig dem
och följa flöjtspel eller harpospel
eller ljudlösa andetag bort över bergen

med mina stjärnor tecknar jag
bilder i luften, som strålar med sådan kraft
att solen gömmer sig i sin skugga
och månen rodnande döljer sig i sitt hår

men jag blundar, stänger munnen
och döljer mina händer i tröjans veck
sätter mig ner i skuggan
och ser livet passera mig förbi
utan att någonsin förklara varför
mina bilder inte är till salu