Då det mot juletider lackar
och ängeln står i farstun och knackar
tanten blir nostalgisk, riktigt rörd
(sådan hon är av vana och av börd)

Hon minns allt underbart som varit
(minnena som flugit och som farit)
det mesta minns hon såsom fint med tiden
(det är som om taggtråd blir till siden)

hon minns så mycket extraordinärt
en del strunt, en del viktigt, allting kärt
hon minns recept och längtar att få laga
mat som även förra tiders gourmeter må behaga

Hon minns oljelampor och vedkaminer
hon minns lutfisk och sura miner
och från minnets gömmor någonstans
hon minns kalvbräss och kalvdans

Hon minns känslor underbara,
stora famnen, snälla, rara
för tanten riktigt älskar juletiden,
önskar alla bästa julefriden!


© Mia Bergenheim