När vägen som min Gud mig leder syns gåtfull underlig och svår
När all min önskan mig bereder blott sviket hopp och mången tår
När tung och dyster dagen svinner och till mig kval och smärta för
Om sanningen jag då mig minner att aldrig Gud ett misstag gör.

När inför varje olöst gåta jag bävande förtvivlad står
och hjärtat ymnigt måste gråta då jag Guds kärlek ej förstår
då måste jag, trots allt som sårar
Dock följa med dit han mig för
Och säga fastän under tårar att aldrig Gud ett misstag gör

Var stilla hjärta, låt försvinna vad jordiskt och förgängligt är
I ljus från ovan du skall finna att Gud dig ändå håller kär
och om det käraste du mister i mörkret som till natten hör
en salig visshet aldrig brister
att aldrig Gud ett misstag gör."


Jag kände mig mer än vanligt ensam idag och

efter en ordentlig tupplur kom denna strösång

till mig som om pappa som dog för länge sedan

ville nå mig med en uppmuntran just idag genom

att påminna hur han brukade sjunga för mig...


samtidigt som jag försökte flytta över en bild från mobil

från mina föräldrars vigsel 1930 fick jag spontant kontakt

med min lillasyster och ensamhetskänslorna blåstes bort


En slump? Nej, jag tror inte så. Tror ej på slumpen.


Den andra sidan ville nå mig och påminna om hur vi

hör ihop med dem som gått före...de vill bistå oss när

kampen blir hård och trycket i världen ökar dag för dag


Bibeln talar om "en sky av vittnen" som vill hjälpa och nå oss

och säga åt oss att inte ge upp utan fortsätta tävlingskampen


ty då målet är i sikte blir ansträngningen som störst och så

tragiskt då att se alla dem som gav upp inför slutspurten...

trots helgonens applåder och då målet var som närmast


Jag satte mig ner och sjöng sången som jag fick till mig och

plötsligen fick jag sällskap med hela den himmelska härskaran


och vi sjöng tillsammans tills allt mörker vek och Gud avtorkade

alla mina tårar och manade mig att att hålla ut till tidens slut och

se till att få så många som möjligt med mig till de himmelska boningarna


där all sorg och saknad för evigt är borta och bara den himmelska friden råder.


"Det är ett under att Gud inte tappade tålamodet och gjorde sig av med hela bunten. I stället slöt han oss i sin famn med ofantligt medlidande och ofattbar kärlek. Han tog våra liv som synden hade dödat och gav oss liv på nytt tillsammans med Kristus. Det gjorde han helt på egen hand, utan vår medverkan! Sedan reste han oss upp och satte oss ner i det himmelska tillsammans med Jesus, vår Messias." Efesierbrevet 2:6
THE MESSAGE