där haren slutar
börjar jag
harens ben, buk och mage
intill min
färdiga människokropp






















haren vrider på sig
i den trånga pälsen
jag vill befria haren
från all värme, det
väderbitna köttet
de obrukbara vanorna
jag vill vara människa
intill haren























harens kropp
värker i min
haren har inga begränsningar
i sin smärta



























mina händer
inuti harens kött
köttet smälter
och jag kan riva ut
harens tarmar
och vira dem
runt min hals
























mitt blod
rinner nedför låren
haren ser på
när jag läcker
haren lapar mitt
blod
mitt blod torkar in
i harens päls























när jag har blött klart
kryper haren upp i min famn
och jag får klappa haren
som om jag vore
dess mor


























haren suger på mitt ena bröst
och jag sväller
i harens mun
mjölken rinner ur mig
ner i harens hals
och för några minuter
sitter vi helt ihop
























vad jag gör med haren
är min ensak
vad haren gör med mig
är harens ensak





























vi ska inte tala om
harens kött, safter
eller minnen
av att en gång
ha varit människa



























jag ser mina tidigare liv
passera i revy
jag är en hare
med stora ögon och
uppfläkt skinn


























jag hade en hel äng
framför blicken
och jag tuggade i mig
det smaklösa gräset
varje gryning
mina tänder
ruttnade i munnen
jag såg människor
i bilar
människor
på jakt
efter de stora djuren


















jag vågade aldrig
komma nära människorna
som om de levde
i en annan, ouppnåelig dimension
dit jag inte hade tillträde



























nu vet jag bara detta:
jag har varit hare
det är inget
som jag vill förneka

























mitt släktskap
med harar
gör mig
till mer av människa



























jag vill alltid vara
i närkontakt med harar
och hålla dem intill mig
som om jag vore
deras moder


























jag är en moder
som aldrig kommer att dö
som kommer att födas på nytt
i andra former

















jag har en hares hjärta
det är litet
och stort
på samma gång
det bultar och slår
som en hammare
i människobröstet
























med haren i min famn
är jag aldrig lugn
den ludna kroppen
vill ha mer
och ser igenom
mitt kött, min hud, mina senor
in till det hårt dunkande
harhjärtat
























jag kan tala harens
språk
det sker
utan att jag väljer det
det sker
med hjärtat, halsen
muskelminnet























och jag kan känna
lukten av hare
på många mils avstånd
som om det inte fanns
någon gräns
mellan mig
och hararna