Jag låter mig absorberas,

av klotet som följer mig,

och i klotet är jag oförgörbar.

I tanken är klotet perfekt,

och hur litet som helst,

men från insidan är den enorm.

Med all min svaghet inuti ett klot,

är min olycka formlös,

och meningslös i sin ensamhet.

Ingen kan se mig i mitt klot,

det är min förbannelse,

i tanken är klotet perfekt.