Jag såg dig i en feberdröm
Bland talserier och tegelsten
Du rabblade ord i en evig ström
Jag förstår kanske meningen sen
Trasiga minnen i en bombad ruin
Siffror och grus åt fantasin
Och så du, min mumlande vän

Jag försökte att vakna till
För att komma ur drömmens gap
Men det går ju bara om drömmen själv vill
Jag var fast i dess fångenskap
Kan inte hantera situationer
Med myllrande sifferkombinationer
Som hopplösa trisslottsskrap

Om jag hade kunnat byta med dig
Till dina myriader av ord
Då skulle nog allting lösa sig
Ja, bådas vår lycka var gjord
Du klyver algoritmernas gordiska knut
Och jag bygger en saga med lyckligt slut
Ja, och kanske ett och annat mord

Nu har jag en kroppstemp på typ hundrafem
Och autokorr glömmer att stå på vakt
Men min tro är att snart så hittar vi hem
Den ska bli lönsam, vår pakt
Skyll inte på att det är feberyra
Både plus och gånger två blir fyra
Miljoner, precis som vi sagt

Ur ruinerna reser sig Fenix igen
Bland tegelsten, damm och bruk
Vänta bara, på det som kommer sen
När jag inte längre är sjuk!
Allt gott är menat att komma till oss
Förutsatt att vi är goda människor, förstås
Det sa damen i snusnäsduk