När solens strålar
inte längre når mig
o saknad griper själ

att treva i ett mörker
där sinnesplåga tär
har smärtat mig till köld

jag vänder mig till natten
till evighetens stjärnljus
o månens runda sken

en stilla stund i vädjan
en stilla stund av tröst...


Jag bar en fågel
ömsint i min hand

fågeln, flög iväg
ännu kan jag känna
glädjen i hans sång... 

hör min bön

kom värm alla tårar
som frusit på min kind
åh så jag längtar dess flöde
likt vårflodens språng

allt jag önskar finna
är det som är jag
min omloppsbanas puls
få ro o frid i sinne


Tvivlen är många
morgondagen höljd

en del
av mitt hjärterum
har slocknat

jag faller
i ett mörker

endast månens rund
lyser på min kind
en blekblå smekning
i vinternattens sken

hon...


Var hälsad sköna
månljusängel blå

kom famna mig
till etthet
lösgör mina krafter
ty andningen är svag

låt mig skönja
framtid som är siad
hans ljus o inre styrka

översinnlig strålglans
uppfyller mig med tröst
jag hänförs av Guds värme

mörkret flyktar
av insikt fylls jag ren


Fågeln bortom bergen
må pröva sina vingar
men kärleksbanden
är för alltid knutna

lågan i mitt hjärta
ska för evigt vara tänd
så den ljuva lilla fågeln
finner vägen hem

närhelst han önskar
vill...

© Chawa 2015-01-05