Äntligen hade jag kommit till ett riktigt trevligt hotell utan stressiga konferenser och kurser. Här kunde man bara koppla av och umgås, om man var medlem i klubben. Sängarna var breda och priserna låga. Jag hade mottagit min inbjudan av Grevinnan i Rum 1 och infann mig punktligt med mina resväskor. Rummet låg längst bort i korridoren. Inredningen gick i rött och rosa. Mitt på den mjuka mattan stod en präktig dubbelsäng med sänghimmel i gammalrosa siden. Där satt redan den inre cirkeln av kvinnor församlade. Grevinnan var liten och smal som ett barn och tronade i mitten av sängen med tiara på huvudet och sidennegligé. Vid sidan av henne satt den mörka tysta Målerskan, och Skådespelerskan och Danserskan som alltid käbblade i munnen på varandra.

- Jag har bara en puckel och lite skorv, sa Grevinnan, öppnade negligén, blottade sin torso och sina matchande spetstrosor.

Det var sant. Hennes bröst var nästan helt outvecklade, magen skorvig och toppig.

- Jag har en fläkt därinne som vrider sig ibland, förklarade Grevinnan något generat. Då blir jag illamående. Vi har alla våra krämpor.

Danserskan exponerade sina såriga sidsömmar. Jag var beredd på att visa mina gropiga bröst och den lönnfeta magen, men blev avbruten av portieren som stod i dörren.

- Bagagetransport till Rum 2 beställd! ropade portieren.

Jag såg besviken på kvinnorna i sängen. Jag hade hoppats få dela rum med dem och slippa vara ensam.

- Du kommer inte att ångra dig, sa Skådespelerskan. Det är lugnt och skönt där. Och umgänge kommer du att få nog av. Vi ses snart igen!

Portieren bar de två tunga resväskorna till hissen. Jag tog lydigt min handväska och följde efter. Rum 2 låg precis under rum 1 men var något mindre. Sängen var också smalare, lagom bekväm för en person. Överkastet var mörkbrunt. Det såg ut som ett herrum, lugnt men lite tråkigt.

Korridoren visade sig mycket riktigt vara full av herrar. Efter att ha packat upp det väsentligaste tog jag en promenad nedåt glasdörrarna som ledde till receptionen, och stötte genast på Direktören som bodde i det första rummet på vänster hand. Direktören hade en storrutig kostym som han fyllde ut på längden och tvären, och berättade allsköns anekdoter ur affärslivet medan han snoppade sin feta cigarr. Vi gick ned för den röda sammetstrappan och tog varsin kopp kaffe i matsalen. Direktören tog en konjak och vaggade ut i rökrummet med cigarren.

När vi skulle gå upp igen snavade Direktören i trappan, blev liggande och kved.

- Mitt knä, mitt knä! Det är en gammal idrottsskada!

Portieren och Kaptenen dök upp från varsitt håll, tog Direktören under armarna och släpade honom till hissen. Jag följde efter för att fråga om jag kunde hjälpa till att linda hans knä, men Direktören förklarade att han bara behövde vila en smula.

- Gissar att det där inte var första gången? sa jag till Kaptenen i korridoren när vi försiktigt stängt dörren.

- Riktigt gissat, log kaptenen. Han brukar köra det tricket när det kommer nya damer till hotellet.

Kaptenen såg ut som en något parodiskt åldrad Johnny Depp, svartmuskig och med en begynnande rondör under den röda rocken. Han inbjöd mig på ett glas vin i matsalen, men jag förklarade att jag just kom därifrån och hade lite uppackning kvar att bestyra. En annan gång kanske? Kaptenen log varmt och lyfte hatten till farväl.

När jag hade packat upp blev jag sugen på att läsa en dagstidning och återvände till receptionen.  Vid sammetstrappan stod Berra med Kepsen och hängde på räcket. Han presenterade sig som en stammis på hotellet, önskade mig välkommen i klubben och frågade om jag mött Kaptenen och Direktören?

- Jodå, och damerna också, Grevinnan, Målerskan, Danserskan och Skådespelerskan.

- Du har många kvar. Du har ännu inte stött på Lindanserskan, Bankiren eller Trollkarlen, förmodar jag?

- Nej, var bor de?

- Jag kan presentera dig sen. Nu ska jag ta en öl i baren.

Berra bjöd inte in mig på öl, så jag köpte min dagstidning och återvände för att läsa den. På trappans andra steg hörde jag honom horja:

- Glöm inte att besöka Mia! Hon bor längst bort i korridoren!

Jag förmodade att han menade i den östra änden, eftersom jag själv bodde i den västra. Jag letade mig försiktigt framåt och såg att dörren stod halvöppen. Ett milt, gult solljus strilade in från fönstret mittemot. Jag öppnade dörren och steg in. Det verkade vara en svit, bestående av flera rum. Till vänster låg ett badrum och till höger ett stort, ljust kök.

- Hallå! Är det någon hemma? Mia? Jag skulle hälsa från Berra.

- Jag är här!

En mycket ljus röst hördes från det inre rummet, där det varma ljuset strilade in. Jag klev in och fick se Mia sitta i en spjälsäng. Hon såg ut att vara ungefär tre år. Hennes hår var ljust och lockigt som en ängels. Hon var späd för sin ålder, men talade nästan som en vuxen.

- Kan du hjälpa mig med en sak? undrade Mia.

- Vad skulle det vara?

- Om du kunde påskpynta i mitt dockhus kanske.  Barnvakten försökte men hon slog bara sönder äggen. Och skaffa mig några nya pärlor?

Spjälsängen var fylld av pärlprojekt, halsband och pärlplattor. Dockhuset såg ut som enda röra med draperier på sniskan, trasiga lampor och äggskal.

- Jag ska se vad jag kan göra. Kanske har jag några pärlor på rummet. Jag ska gå och se efter!

På toaletten såg jag resterna av barnvaktens pyntförsök. Ägg och äggskal låg  en smet på golvet. Jag försökte valhänt samla upp det värsta.

I korridoren stod Skådespelerskan och Danserskan, inbegripna i en hetsig diskussion om konsten och moderskapet.

- Varför måste ni vara så arga? undrade jag milt.

- Det är hon som är arg, inte jag, förklarade Skådespelerskan lugnt. Men jag låter henne hållas, för hennes synpunkter är viktiga som språngbräda för mina tankar.

När jag återvände med två ituklippta gamla pärlhalsband i en påse var bara Skådespelerskan kvar.

- Kan du följa med här ett ögonblick, vi behöver dina kunskaper för att kunna tyda det finstilta på serbiska, viskade hon diskret.

- Men jag lovade ju hjälpa Mia?

- Det kan du göra senare. Ge henne pärlorna bara så håller hon sig lugn ett tag.

Jag gjorde som hon sade och återvände för att följa den fylliga gestalten i röd sidenklänning mot hissen. Jag anade att den här hotellvistelsen inte skulle bli så avstressande och händelselös som jag först tänkt mig.