Mina äventyr om nätterna var omväxlande och ofta minst sagt märkliga. En natt for jag i sovsäck och skridskor över isen till Åland, skrinnade runt hela ön, fällde ut hjulen och tog en tur genom Mariehamns gator, rullade över några hustak och njöt av gatulivet. Kommersen var i full gång fast det var mitt i vintern. Trottoarerna var fyllda av torgstånd och kringslängda plastleksaker, så det gällde att hålla tungan rätt i mun och navigera. 

Jag for hem i ett swisch genom isbergen och vaknade av att Hippien petade mig i ryggen. Det gjorde ont. Jag låg i den bruna soffan, den med sammetsklädseln. Hur länge hade jag varit på resa? Det måste ha varit minst ett par dagar. Hade de saknat mig? Jag berättade om skridskofärden.

-Det var mycket is i den där drinken va? sa Hippien menande.

Nästa natt tog jag en flygtur i min röda superkvinnedräkt med simfötter. Nu ville Hippien följa med, men hans ena sko passade inte. Hälen hade växt så att den inte fick plats. Hippien föreslog att han skulle kapa av den, men jag tyckte det var bättre att vi gick och köpte en ny sko i den magiska shopen. På morgonen berättade jag om planerna för Sötbarnet. Hon blev förtjust och ville följa med till affären.

- Skynda dig, mamma, jag har redan tagit på mig skorna!

- Jag måste bara diska först, och ta hand om erat skräp! 

Godispappren och glasspappren slingrade sig kring datorn och läskburkarna fyllde hela barnvagnen, som numera fungerade som taxi åt gosedjuren. Jag bar skräp, glas, koppar och assietter i flera omgångar. Det verkade som om det fyllde på sig under tiden.

- Kommer du nån gång?

När vi äntligen kom iväg till stan visade det sig att affären var stängd för inventering.