Jag har speglat mig i dig och jag har älskat dig i från avstånd..., Men ändå inte.
Det finns en sån sorts Graciös obalans som rör dig i ditt inre kaos. Men ändå finns där små glimtar som också berättar att du levt ett liv.Jag förtär och lever din tid i mig.Det är någons sorts galenskap jag balanserar och tyr mig i otid.Mina avsaknad till känslor förmår mig på något plan att ändå känna och njuta av all tid vi har tillsammans.Samtidig jag känner en olust av dig att förmå och att älska mig för den jag blivit.Så av alla dom sätt du har varit och är.så förlorade du din kärlek i från mig.För att förmå någon som blottat sina sår att läka är att älska någon som vågar leva.Du och jag tillsammans levde aldrig.