I detta och det närmaste nuet är det bara klockan tickande och tangenternas skrivande.
Som är den indirekta i min egen tystnad. Och den omger mig i mina svar.Kanske är det var människor kallar den blygsamma tystnadens euforiska små ögonblick.Innan morgon idyllen släpps till backen av en dust i form av morgonen tidningens allvar och händelse.Där föds ännu en dag ur bagateller och generaliseringar.