Jag antar att det inte är förbjudet. Jag antar att det skulle vara okej. Om jag rörde vid dig, menar jag. Jag är inte rädd för vad någon skulle säga. Nej, jag är rädd  att du inte skulle gilla det. Jag är rädd för möjligheten att du inte skulle vilja det, att du inte skulle vilja ha mig. Och det är ett händelseförlopp jag gärna inte skulle vilja leva igenom ... Så jag... Jag försöker inte. Jag försöker inte röra vid dig. Jag försöker inte att smeka din kind eller leka med ditt hår. Nej, det gör jag inte. För även om jag skulle vilja, så kommer jag inte göra det.  Jag vill inte förlora dig. Jag kan inte förlora dig. Jag har verkligen inte råd att förlora dig. Du är för dyrbar. Alltför jävla värdefull, för mig, att förlora på ett sådant enkelt sätt. Nej, jag antar att det är inte förbjudet. Men det är det. Det är det verkligen. Det är förbjudet för mig. Jag kan aldrig, aldrig någonsin röra vid dig. Inte så. Aldrig så. Inte så,  som jag vill. 

Det skulle innebära,
slutet.

© Januari 2015