Regnet stryker fladdrande ögonlocken, min själ vaknar till liv. En fundering, en vild och flyktig tanke. Min själ har vaknat till liv, för första gången upplever jag livets mening. Mörkret förtär omgivningen, ändå ser jag tydligt. Själen ser, sömndrucken hungrar min själ efter tankar och känslor. Berusad ser jag allt, min själ åtrår livet. För första gången bevittnar jag lekparkens övergivna sandlådor och klätterväggar, de förfallna leksaker som regnet i sina ömsinta händer vaggar till sömns. Jag känner skogens närvaro i skuggans famn, trädens lekfullhet under regndropparnas smekande och mörkrets ord, historier om drömmar som krossats.

En flyktig tanke, en tanke som for över lycka och sorg, en tanke som uppfattades. En flyktig tanke, livets betydelse uppenbarades. Min själ vaknar till liv, för första gången ser jag allt. Färger i en kolsvart värld, mörkrets slöja brer ut sig men jag ser ändå. Min själ ser, jag känner allt. Livet innan detta ter sig som ett misslyckat fotografi med oskarpt motiv. Jag lever. Jag känner att jag lever, jag känner allt och jag ser allt. Min själ är outtröttlig, ständigt sökande efter livets samtliga nyanser.

Sekunder omvandlas till veckor och inte ett ögonblick förgår mig. Jag känner allt, för jag vet vad meningen med livet är. Min själ har vaknat, jag har förstått. Mitt inre som förut väckte behag och nyfikenhet skapar numera rädsla och panikattacker. Jag tror att jag är döende, mitt inre är döende. Min själ slumrar aldrig, inte ett ögonblick förgår mig. Inte någonsin försätts min själ i dvala, inte någonsin kan jag vila. Jag har förstått livets mening, min själ har vaknat och kommer aldrig igen att vila.

En fundering, en vild och flyktig tanke. Var livet inte bättre förut? Jag har förstått livets mening, min själ har vaknat. Allt är färgstarkt, men aldrig tidigare har jag utstått sådan smärta. Mitt inre är döende, jag dukar under för själens vetgirighet. Jag saknar det suddiga fotografiet, det fotografi som var mitt liv innan en vild och flyktig tanke fladdrade genom mitt sinne den natten när regnet fladdrade över mina ögonlock. Livet ter sig omöjligt, nu när jag vet att det inte finns någon mening. Min själ vaknade, men nu är det tid för evig sömn.