Smärta kysser ömt mitt inre
piskar, smeker mitt sinne

Du sa, hon är tragedi
lycklig, något hon aldrig kan bli
Svart är hennes person
som målad av lidandets trånande perfektion

Omkullkastad av känslors stormiga åskskurar
dold under leende skal en ilska slumrar
Arg är hon på allt
hon går sönder vid tanken på hur kallt
de många själar som världen svalt