Vad är det för en dans
som låter hjärtat sidsteppa sina sorger
vilka steg i sanden utplånar sorgens tunga spår

Var är den näsduk
torkad om och om
som fångar ögats flod

Vem är du bittre krönikör
som bokför våra tårar
på dina torra blad

vart vänder vi oss
för någon tröst
när allt vänder sig i oss

vad gör vi med vår längtan
till den frihet
vi kan göra något av

vem hör vår klagan
vem rörs av den
vem mildrar själens frost

som höstens blad i vildsint storm
rycks orden bort som vissna blad
och allt vi hör är "lascia chío pianga"

"lascia ch'io pianga"
om och om igen
som spöslag på spöslag

så vi gråter, tårlöst och inåt endast
över det liv, vi aldrig fått men ändå
håller fram i fårade händer

ett offer
för vem
som helst