kalla fingrar som spricker
av frånvaro
bara den kalla kaffebrygden
som svalkar
som påminner
om ett hastigt farväl
då du gick mot utgången
i sista minuten
då de ropade ditt namn så alla hörde

men bara jag lyssnade


bussresa efter bussresa
ditt namn inristat
på samtliga säten
på samtliga rutor
i dammet jag andas 


draperidimensionen kallar på oss
vi borde stå och iaktta ljuset
från andra sidan
lyssna till sången om Alison
om den struliga världen
om cigaretten som brinner
hur vi flyter
hur de viskar:

”Verkligheten”

 

rött hade blivit rosa
rött skulle förbli rosa