min tysta stund
av klingande brus
det är citroner
och en jävla massa stråkar
som aldrig sinar
svängningar.
idisslar trumhinnorna
kväker glitchkaskader
knäcker koden
som vi var
vi var en kod
omöjlig att
dechiffre...

det är en stilla natt
medan dagen vrålar ihjäl sig
till sesamfrön från din haka
ett enda hakkors till
och vi kan börja
existera.
loopen tar vid
och regnbågsdammet
sluttar neråt
mot vintergatans yttersta ring
ring klocka ring
och ingen lyssnar
någonsin.

svagsint
tidsblind
abstrakt kosmisk spiralgnista
du har inverterat
mig till ordlösa språk
i fyrklöver

den vita färgen
viner vidare
bakom allt