ty du är
stormen, orkanen
flodvågen, lavaströmmen
som ödelägger staden
där jag inte får någon sömn
i väntan på
att du ska förstöra
hela konkarongen
och bryta mig ur
kokongen
av damm
och avdomnad
elektricitet
slita mina extatiska ögon
i cykel
slocknar
itu

tills solen stannar
och brinner klarare
än den snödränkta skogen
innerst inne i Norrbotten
i ditt hjärta

bortom gruvorna
smälter till sågspån
från Johannedalsfabriken

malen kastar sig
in i ljuslågan
och försvinner

jag rostar aldrig
men jag rostar
för dig