Låt mig vara ifred. Det har gjort ont vissa stunder. Jag vet inte hur jag ska säga, men molnen störtade konstigt ibland och jag klarade inte av att sätta tillbaka dem.

Jag blev med dig mellan religioner, även om jag gjorde misstag i nätterna, förälskade ihjäl mig när du borrade ner naglarna i skinnet och viskade om våra stjärntecken.

När sol lyste gömde jag blåmärken, när snö föll grät jag och postade hemligheter, somliga stunder skrattade jag mot ingenting. Du strök bort luggen och vände några blad i sömnen.

Du vägde våra dagar fjäderlätt, samtidigt som du sa att de lärt dig allt om livets vetenskap och jag började sakna. Det blir så när det blåser vindstilla dagar och regnet känns alldeles nära.

Vi gjorde himmel, en värld ramlade ner, då jag berättade sagorna för dig igen, men jag hörde aldrig hur du drog efter andan. Jag minns inte vad du hette. Du får heta Linn idag.

-------