ursäkta,
kan jag mala och mixa ner
lyckan
som jag får
av att träffa min vän
och bara dricka henne
när jag saknar?
hehe
nu tror du väl att jag försöker
övertyga dig igen
bravo!
vi är människor
inte knappnålshuvuden
som spankulerar
bland hårsnoddar
och skit

den elastiska vinden
kastar oss baseballkast
in i cykelhjälmens fasad

bekräftskiva
ignorerar faktumet
att tandläkaren drar ur
mig hela käften rungande gungande
plastgommen i sidenasfaltens vrål
bara snack i en liten verkstad
jag serverar guldkalven
på min med grafritare utmätta
mage

direktlyckokrävande ungdomsparaboler
parasiter där anstalten bekläs av
högtryck
chockarten valen

snälla
försvinn
så att du
kommer tillbaka
saknar den snarkande elektriciteten
som ibland kortslöt mina pupiller
vad kan du lära mig
som inte avföring också kan?
här kommer för övrigt ordbajs
i formatet nonsens:
”låt cancerkorven spira min
vigör var visst
en plastslang”

-Hjärnspöken, finns dem pappa?
-Ja, de finns absolut.
men du kan bara se dem
med näsan