En "Valet" kom fram till oss och meddelade att bilen var framkörd. Jag la ner våra väskor i bagageutrymmet medan Chandra satte sig i passagerarsätet. Himlen var knallblå och luften så där klar och frisk som det bara kan bli förmiddagen efter en storm. Snart skulle den tryckande värmen åter erövra staden. Jag gled ner i det djupa skålade sätet och tryckte på spaken som öppnade taket. Hon hade en kort vit klänning med tunna axelband på sig. Ett långt halsband med blågröna pärlor och ett matchande armband bröt av perfekt mot den vita klänningen och hennes bronsbruna hud. I håret ett par mörka RayBan...

- Gud så vacker du är, sa jag.

Hon vände sig mot mig och log.

- Du vet att det är andra gången du säger det idag?

- Mmm...och det kan nog bli fler gånger, svarade jag.

- Bra, skäm bort mig! Hon skrattade åt sin kommentar, såg sen på mig med allvarliga ögon och fortsatte.

- Du får mig att känna mig sedd...att känna mig vacker...du vet, jag har ju en del tvivel när det gäller er män. Så fortsätt säga att du älskar mig...för varje gång du säger det...läker jag lite till...

Hon stannade där. Jag lutade mig över mot henne och kysste henne.

- Jag älskar dig, viskade jag i hennes öra.

Taket var nu nercabbat och jag la i en växel och med ett lätt tryck på gaspedalen var vi ute i den berömda hårnålskurvan utanför hotellet.  Trafiken var som vanligt under semestertider tät. Vi skulle hämta nycklarna till villan hos Yves som drev en restaurang med sin fru Chloé uppe i den gamla stadsdelen Monaco Ville. Jag körde in i tunneln och kunde inte låta bli att trampa på gasen. Den stora V8:an mullrade till och ljudet ekade mot tunnelväggarna. Chandra tog min hand och skrattade av förtjusning. Ett snabbt tramp på bromsen innan vi kom ut ur tunneln och ut i hamnen. Här gällde det att hålla nere farten, Monaco-polisen var stenhård mot de som inte höll fartbegränsningarna.

Jag pekade mot en av nattklubbarna och sa till Chandra.

- Här på "Black Legend" lärde jag känna Yves som har ordnat huset åt oss.

- Så det var härifrån du ringde mig mitt i natten den där gången du var så ledsen och ensam?

- Ja, det var härute till vänster på kajkanten faktiskt. Jag var inte helt nykter den gången..

- Jo, det minns jag! Det var mitt i natten och vi hade inte hörts av sedan de där kalla dagarna i Stockholm. Du hade sagt att det var omöjligt för oss att fortsätta vår relation. Jag var så arg på dig. Att du tog ett beslut som gällde oss båda.

- Ja, och sen ringer jag på fyllan två och ett halvt år senare...

- Och mitt i natten! Hon skrattade och fortsatte.

- Jag är glad att du gjorde det!

- Jag också! Och sen när vi lagt på med löfte om att höras dagen efter, så gör jag en liten vurpa när jag snubblar på något ute på kajkanten. Jag ligger kvar på marken för jag bryr mig inte om något annat än vårt samtal...när det kommer fram en man och undrar hur det är med mig.

- Yves?

- Ja, det var Yves. Han tyckte jag skulle lämna kajkanten och följa med in och dricka en kaffe och nyktra till.

- Inne på "Black Legend"?

- Yes, svarade jag. Jag tog en faktiskt en kaffe minns jag. Men sen började vi snacka om kärlek i allmännhet och kvinnor i synnerhet. Och började dricka vin. Vi blev faktiskt rätt berusade. Någon gång på morgonen kom hans fru Chloé och satte oss båda i bilen och körde hem oss till deras hus. Jag vaknade i deras gästrum och sedan dess har vi varit vänner. Och nu är dom faktiskt väldigt nyfikna på dig och vill absolut träffa "den där kvinnan" jag alltid pratar om.

- Det ska bli roligt att träffa dem, sa hon och tog min hand.

- Ja, jag är helt säker på att du kommer att tycka om dom.

Vi lämnar hamnen och jag svänger upp mot Monaco Ville.