Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
kroppen kan inte ljuga...


Barnsligt sant

På rygg, med skuldrorna inborrade i snön
armarna vevar upp-ned, upp-ned
Benen drar ut-in-ut
Jag ser stjärnorna blinka
Och mamma är där
Hon vet
När jag gör snöänglar
faller ett helt tåg av minnesbilder över mig
och mamma är med
och ger oss lyckans ungar ett gemensamt bad och plastanka, att leka med
och sedan med en stor mjuk handduk, torkas lilla syster och jag
Mamma skrubbar med händerna lindade om handduken
och jag minns nu mer - tänk att jag trodde att skuldrorna var änglavingar
inte utväxta än
och svanskotan var apsvans, som inte fallit av
- kanske är det sant!




Fri vers (Fri form) av Blomma-Stjärna VIP
Läst 276 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2015-02-12 23:26



Bookmark and Share


  lila fjäderblomman VIP
underbar berättelsedikt!
2015-02-17

    Lena Söderkvist VIP
Ljuvliga barndomsminnen, väl berättade. Själv gillade jag att göra "traktorspår" i snön. Det händer att jag fortfarande inte kan låta bli.
2015-02-16
  > Nästa text
< Föregående

Blomma-Stjärna
Blomma-Stjärna VIP