Det är något med mitt liv som är
helt annorlunda mot andras,
det är något särskilt med mig


Så många samband blir orsak och
verkan och det är som om
mitt hjärta vet precis vilka steg jag ska ta,
vilka ord eller blickar jag ska ge
för att jag ska få i min närhet
allt det jag någonsin vill ha


Allt offras framför mig, allt jag
vill ha bärs fram på sidenkuddar som pärlor
och jag tar vad jag vill och ligger
förstrött på divaner av guld
och leker med pärlor och skuld


Jag är viljegudinna och ingenting
ligger utom räckhåll för mina händer
och sidenband
som jag knyter runt mäns leder
färgas mörka av varmt blod
när jag dem ner till mörkrets håla sänker


Men jag måste välja i vishet,
jag måste låta stjärnor vaka över mina steg
för att följa den mörkröda vägen där mitt
blod flyter och
omvälver allt jag är


Jag leker med deras hjärtan
och balanserar dem på vassa svärd,
jag genomborrar dem och det
enda hjärta jag verkligen älskar
bränner jag med min svartsjuka själ


Jag har styrka och kraft att
följa vishetens vrål
men jag kan inte höra vad den vill
och den kärlek jag känner är min bitterljuva
undanflykt för att undgå
ett uppror
för att undfly mina fel


Där i mitt palats tvingar jag män
ner på knä på marmorskalla golv
för att piska deras rygg efter
varje kort njutningssekund





Men
en sista kan jag inte glömma nu
en man som nästlat sig in i mitt bröst och
funnits där i sju år-
en fara som jag ägnar åt min tröst


hans fingrar mot mina läppar mot hans läppar för att känna sammetssjälar mjuka som flytande guld


Jag kan inte glömma honom nu, jag kan inte glömma honom nu