Hitom. Månen går
ingen nöd

Bastudörren ligger till hälften
begravd i snöskare

Granarna vajar i blåsten
fäller snöklyftor för vinden

Sommarminnena sover
infrystna i hörnen
på Timmerstugan

Isen smäller i sjön
Tjongar i köldnatten

På andra sidan viken
sitter en räv. På en
snöig backe och skriker ut
mot månen.

En stor fet gul ost
som ler i mjugg

Katten tassar försiktigt

på skaren. Går fram mot
den tillbommade dörren

Jamar ömkligt
Det är hårt att vara bortglömd
Rymling. Kryper ihop under
Stuggrunden

På morgonen ligger katten död
Insomnad i djupfryst kyla

Hitom. Månen går
ingen nöd.

den föder sig själv

I de väldiga Karelska skogarna

Snart kommer Våren och tinar
upp Livet igen

till det som överlevt.