Du lilla människa
som alltid talat om för mig
vad jag känner och tänker.
Tig! Lägg ner!

Du som alltid ville få mig
att omvärdera
uppfattningen
om personer jag gillade.
Tig! Lägg av!

Du lilla ynk
som påstod
att jag alltid var
förförisk och yvig
flirtig eller plump.
Tagga ner! Vrid av!

Dig som jag litade på
kunde påstå att en vän
eller närstående sagt dig
vad dom verkligen ansåg
om mig i anförtroende.
Tig! Tyst! Skäms!

Du lilla människa
lilla manipulatör.
När jag protesterar
ber du mig sänka rösten
att lugna ner mig.
Påpekar hur jag talar
gestikulerar
sitter
står
Allt bara för att du ska
avbryta det du börjat
för att avvika från ämnet.
Fegis!

Avbryter för att tala om
något annat
som om allt
varit en inbillning
i mitt dåliga självförtroendes
hjärna.

När du slår näven i bordet
kräver att få tala till punkt.
Vilket betyder
att få ösa allt
psykiskt och verbalt
kränkande
du kan.

Vid mitt besvarande
hoppar du upp
ty fönstret
måste ju stängas.
Hela grannskapet
skall ju inte behöva
höra allt
från mig.

(Dom hörde ju just
hur du kastade skit
på mig)

Men det tyckte du
var helt i sin ordning.

Du säger alltid att
...andra tycker att jag...
eller
...andra håller med mig om
att du...


När jag sedan sagt vad jag tycker
om dina narcissistiska
manipulations-fasoner
avfärdar du bara i lättja med ett
”Har du fått lätta ditt hjärta nu?”
Eller
”Är du färdig nu?”
Sedan byter du bara ämne
som om allt är fullständigt
i sin ordning.
Suck!!

”Som en sandig backe
för en åldrings fötter
är en grälsjuk kvinna
för en stillsam man.”

”Om hon inte vill
rätta sig efter dig
så skär henne loss
från din kropp.”