... trivsamma,
vackra, underbara
som skänker livet 
i allmänhet
och tillvaron
i synnerhet
lycka,
glada skratt
och leenden
som tillsammans
utgör grunden
för den sinnesro
vilken i 
kropp
hjärta
och själ
är tänkt att bo ...

Vill skriva om
den jag älskar
bryr mig om
och tycker om
vilken för mig är ämnad ...

Vill skriva om
hur bra jag mår
i hela mig
när jag får
somna och vakna
med henne 
så där alldeles
nära, nära
tätt intill mig ...

Men 
det är inte helt lätt
att finna orden därtill
när vare sig
livet eller tillvaron
bjuder mig 
på de förutsättningar
jag behöver
för att känslan
som föds av allt det där
ska kunna infinna sig
inom nu och här ...

Just nu
allt det där
känns som en utopi ...

Likväl det är
så ytterligt lite
som behöver komma till
för att allt och mer än så
ska kunna bli ...

Men du fattas mig
fastän jag vet
att om allt det
som ännu ej är
bara vore
eller ens
bara var på väg
att komma att bli ...

... så skulle 
min verklighet
se väldigt annorlunda ut ...

... Och då
skulle min längtan
inte göra så ont
som förut ...

... eftersom
min väntan på dig
som är ämnad för mig
högst sannolikt
och troligen
redan länge sedan
vore fullständigt slut ...

Önskar stundom
att jag ej
vore så klarsynt
och medveten 
om hur saker och ting
fungerar runt omkring ...

... Ty det bjuder
såväl min kropp
som min själ
och mitt hjärta
på ett synnerligen
mycket djupare
slag av smärta ...

... eftersom 
det är här och nu
som jag behöver 
den dig 
som är som du
vilken är ämnad för mig ...

... för att 
du med din blotta existens
nära tätt intill
tänder eldarna inom mig ...

Eldarna
vilka ger mig 
den livskraft
inspiration
och  energi
som tillsammans
i ljuvaste förening
får det mesta 
att fungera som det ska
såväl runtomkring mig
som i mitt eget liv ...

... och som får
mig att komma att bli
det enda valbara alternativ
du någonsin kan 
vare sig önska
eller ens drömma om
att få vara med
resten av ditt liv ...