Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

tornet av livets blåslagna kärlekssaga


Gråt inte mer kära du. Det är ändå aldrig över förrän blodet slutar cirkla kring solen och då har det hela tiden varit försent att leva. Visst, jag är döpt efter en tvivlande lärjunge, men det har ingenting med synen på oss att göra.

Jag vet att ensamma dagar och nätter består hela vägen in i oss, även när vi har det som bäst tillsammans nedanför himlen, bygger tornet av livets blåslagna kärlekssaga och ett ögonblick tror på bräcklighetens konstruktion.

Minns du när vi nedstörtade mot varandra i skymningens början? Kommer du ihåg hur vi kysstes utan att blunda? Just där och då blev vi förtvivlade på riktigt. Vi kände pulsen som gjorde oss rädda att behöva sakna det häftigaste vi tittat mot.


________________




Prosa av Jag är fan större än Sartre VIP
Läst 201 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2015-02-22 12:52



Bookmark and Share


  Glitr
Hur kan du skriva så där ödsligt och tomt och ändå fullt av kärlek och värme OCH melankoliskt - allt får du ihop i text efter text... Du får mitt hjärta att stråla (Kent) på riktigt.
2015-03-04
  > Nästa text
< Föregående

Jag är fan större än Sartre VIP