Sprängda vackerheter

I hela stan, utanför banker och affärer
Genom höst och vinter
Sitter vädjande bylten
Någon enstaka spelar på ett instrument

Det är lättare på sommaren
Jag satt med dig, ibland
Utanför Ica
du -
satt fast punkt
med blänkande
utblickar
( inte alla har sådana blickar
sådant leende - inte ens du
de sista regniga veckorna!)

Det vackra är det gemensamma enda
Det enda väsentliga
Du bjöd mig på tuggummi och vi pratade om
hur många barn vi hade - tre barn var
fast dina är små än och mina är vuxna
Var dom var dina barn?
Ni hade inget hus!
Barnen tog din syster om hand!

Till jul åkte du ”hem” - men kom strax tillbaks
- jag ville inte se dig, ville inte, inte!
och nu, sägs det, är du inte här
men jag vet inte säkert, rätt som det är är du väl på trappen
till min gamla ICA-affär!

- Du hade fått nervöst hjärta
översatte min man åt mig; ni kunde
nämligen prata tillsammans
hade funnit ett gemensamt språk
i spanskan

Det kommer en annan efter dig!
Jag orkar inte mer, jag stänger av
- men skäms!

Jag vill inte, denna ojämlikhet
vill inte delta i fler sprängda vackerheter!

Jag lever - har för det mesta levt på - existensminimum, så jag vet
att en ordnad fattigdom i Sverige kan gå att leva med!
Romernas fattigdom gör mig ont -–den går tillbaka i generationer
slaveri, rasism
ajdå, där är jag igen -–skulle jag inte stänga av, för att jag inte orkar mer
för att jag ingen, ingen lösning har?

Det maler på -
allt detta händer för att det är ”ert-mitt-vårt ”
EU-problem!
–
Även om jag skulle blunda, när jag går förbi er, ser jag er!





























Sprängda vackerheter

I hela stan, utanför banker och affärer
Genom höst och vinter
Sitter vädjande bylten
Någon enstaka spelar på ett instrument

Det är lättare på sommaren
Jag satt med dig, ibland
Utanför Ica
du -
satt fast punkt
med blänkande
utblickar
( inte alla har sådana blickar
sådant leende - inte ens du
de sista regniga veckorna!)

Det vackra är det gemensamma enda
Det enda väsentliga
Du bjöd mig på tuggummi och vi pratade om
hur många barn vi hade - tre barn var
fast dina är små än och mina är vuxna
Var dom var dina barn?
Ni hade inget hus!
Barnen tog din syster om hand!

Till jul åkte du ”hem” - men kom strax tillbaks
- jag ville inte se dig, ville inte, inte!
och nu, sägs det, är du inte här
men jag vet inte säkert, rätt som det är är du väl på trappen
till min gamla ICA-affär!

- Du hade fått nervöst hjärta
översatte min man åt mig; ni kunde
nämligen prata tillsammans
hade funnit ett gemensamt språk
i spanskan

Det kommer en annan efter dig!
Jag orkar inte mer, jag stänger av
- men skäms!

Jag vill inte, denna ojämlikhet
vill inte delta i fler sprängda vackerheter!

Jag lever - har för det mesta levt på - existensminimum, så jag vet
att en ordnad fattigdom i Sverige kan gå att leva med!
Romernas fattigdom gör mig ont -–den går tillbaka i generationer
slaveri, rasism
ajdå, där är jag igen -–skulle jag inte stänga av, för att jag inte orkar mer
för att jag ingen, ingen lösning har?

Det maler på -
allt detta händer för att det är ”ert-mitt-vårt ”
EU-problem!
–
Även om jag skulle blunda, när jag går förbi er, ser jag er!
























I hela stan, utanför banker och affärer
Genom höst och vinter
Sitter vädjande bylten
Någon spelar på ett instrument

Det är lättare på sommaren
Jag satt med dig, ibland
Utanför Ica
du -
satt fast punkt
med blänkande
utblickar
( inte alla har sådana blickar
sådant leende - inte ens du
de sista regniga veckorna!)

Det vackra är det gemensamma enda
Det enda väsentliga
Du bjöd mig på tuggummi och vi pratade om
hur många barn vi hade - tre barn var
fast dina är små än och mina är vuxna
Var dom var dina barn?
Ni hade inget hus!
Barnen var hos din syster och det var inte så bra!

Till jul åkte du ”hem” - men kom strax tillbaks
- jag ville inte se dig, ville inte, inte!
och nu, sägs det, är du inte här
men jag vet inte säkert, rätt som det är är du väl på trappen
till min gamla ICA-affär!

- Du hade fått nervöst hjärta
översatte min man åt mig; ni kunde
nämligen prata tillsammans
hade funnit ett gemensamt språk
i spanskan

Det kommer en annan efter dig!
Jag orkar inte mer, jag stänger av
- men skäms!

Jag vill inte, denna ojämlikhet
vill inte delta i fler sprängda vackerheter!

Jag lever - har för det mesta levt på - existensminimum, så jag vet
att en ordnad fattigdom i Sverige kan gå att leva med!

Romernas fattigdom i Rumänien går tillbaka i generationer
slaveri, rasism
ajdå, där är jag igen -–skulle jag inte stänga av
för att jag ingen, ingen lösning har?

Det maler på ändå - så länge jag tänker
och även om jag skulle blunda, när jag går förbi er, ser jag er
och så kommer det att förbli - tills något bättre sker!
Det här är ett mänskligt problem, ett hjärteproblem; ”ert-mitt-vårt ”
EU-problem!