Den stjärnklara svarta natten
Med månens mystiska sken
Lämnar ingen oberörd

Inte ett moln syns till
Det är en vacker natt

Men mörkret vittnar om motsatta kopplingar
Så som det mest romantiska och passionerade mörkret
När två personer älskar under månens ljus
Men även de som vaknar paralyserade av skräck
Jagade av fasansfulla traumatiska minnen

När en kylig natt som den här skapar blandade känslor
Så uppkommer ett tillstånd då tid inte längre existerar
Inte går det att neka att natten är dödens tid
Stunden då det är lätt att vilja fly från livets skuggor
Genom att gömma sig bakom låsta dörrar

Dock är det lätt att glömma månen och stjärnornas ljus
De vakar över allt när inga moln döljer deras sikt
Ändå penetrerar kylan varje vaken levande själ
Den pressar sig in som för att frysa det som den kan
Likt sjöarnas vatten vill den göra blodet kallt som is
För att få oss att släppa taget om allting
Stanna upp och observera

Det där ute som för ett tag erövrar vår värld
Och talar om universums oändlighet
Varifrån allt började
För att inte ta natten för givet
Visst finns det så mycket där ute som vi inte kan förstå
När varken månen eller stjärnorna kan tala
De vill inte att vi ska förstå ett av livets största mysterium