Vaffan gör jag egentligen? Läser bloggar av människor som skriker och gapar och tror att de kommer att bli morgondagens pristagare i Vem vill bli geni? Som bluddrar och pissar ord på tangentbordet i den enfaldiga tron att de gör det som ingen annan gjort förut, som om det aldrig tidigare funnits? För att jag ska försöka förstå varför andra ärthjärnor lägger ner semantiska marshmallows och pussar deras fötter, eller i alla fall spår av fötter? Kachunk, hörs en ljudlös klonk i maskineriet och jag börjar genast undra vad som är grejen. Vad är ett bra alster, tja, typ dikt? Nåt om två skeenden sammansatta i ett? Nåt som sex, jaa sex går alltid hem, nåt gott och blandat som andas tapeter och rinner ur baktankar som öronvax under en het kväll (Jo, jag såg Barton Fink). Nåt om världen som ligger för ens fötter. Men, det får inte synas. Bara skymtas i det mörka fältet mellan raderna. Oh Oh meee so pretto.

Vaffan gör jag? Försöker förstå varför saker och ting vore logiska om det var så att det var någon som sökte det logiska. Men, näee... Neeee! Ingen söker logik. Alla söker pulserande atmosfärer och indränkta tomathjärtan med Oh - We - Are - Heroes - lukt. De jagar en dekadent image men trillar alla dit i charkdisken innan de ens kommit till godishyllorna. Ghee...pustar man och tänker att måste det vara den sista. efter släntrar skaran mer eller mindre stinkande utav ruttet kött och försöker övertyga varandra om att det är tjärlek. Eller Schärlek, kanske. I kanalen där jag går förbi på vägen till stället där jag köper min lunchbulle, ligger en anka död med huvet pekandes mot en grumlig botten som ingen egentligen har sett sen 1956. Ha, she didnt make it. The real heroine. Den ankan fick aldrig chansen till att uppleva ännu en vår. En vår med bristande knoppar, värmande strålar och fjolliga poeter.

Vaffan tänker jag egentligen? ödsla tid på ordrunkare när det finns warblogging, Iraqi bodycount, phillyburbs? Fast det är klart. två bilbomber i Bagdad är väl inte lika sprudlande och fritänkande som nicket Dicksuckers tankar om sin clitoris. För att inte tala om pojkarna som står på rad och öser superlativ över frigjordheten i efterföljande kommentarslista. Det är konst, genialitet och avant gaaarde. Men byt ut fittans mystik med ett enkelt nageltrång och genius transformeras på samma gång till platt fjortispoetik. Numer kan man ju få låren släta och raka, rapas det ut på löpsedlarna. Samtidigt som Pernilla har fått stryk av Emilio och lille Tisse håller på att dö (Mamma Gunilla publicerar hela sin dagbok exklusivt). Gör en dikt av det och du kan köpa tårta ifall någon kommenterar med ett stavfel som bonus.

Vaffan menar jag? Vad menas med att hänga medvetandet kring ett virrvarr av sökare, wannabees, ordforskare och kaosteoretiker som alla är begravda i varsin kropp med alla tillbehör? Var finns meningen med att erbjuda tungan till mascarafantaster med basker och berömda citat på tub? Varför ska de få sitta i mitt knä pch pissa spetsfundigheter? Varför skulle de nånsin få limma bokstäver till känslodravel i sina Norénska polettvärldar. Nä, fy. Jag bryr mig inte. Jag tycker det är dåligt. Pissdåligt. Kom för fan med något nytt! Världen har spunnit en helvetes massa varv efter att den förste poeten svettades ut sin ångest mot en intorkad fluga. Vad är så revolutionerande med tre punkter? Vad är så otroligt spraklande med sex? Fyfan, jag är nerbankad med sex. Henry Miller skrev Sexus långt innan de lärt sig vad ordet fitta betyder.