Jag hör en röst i mitt sinne
den säger: du vet vad du måste göra

men av någon anledning
vill jag inte lyssna på de orden,

mitt hjärta stretar emot och det gör ont
det säger sig självt vad som är bäst att göra

men jag förnekar, gömmer, bortförklarar
varför är det så svårt att göra det rätta,

är det en medfödd brist jag besitter
eller är det något som jag måste gå igenom

för att bli den starka människa alla tror jag är,
eller är jag ändå stark i min svaghet?

Jag är nog det...stark i min svaghet
de orden ligger bra i munnen, och sinnet säger Ja

och för en gångs skull så är mitt hjärta enigt
med mitt sinne... ett under har skett!

JAG ÄR ENIG MED MIG SJÄLV!