Skulden stod i bruna kuvert,
lämnade avtryck på bordet.

Jansson smet, fanns inte där,
utan koppen gick han från ordet.

Repet på logen
hängde från himlen,
löpsnaran krävde sin tid.


En krona mindre för mjölken.


Stövelfot välter trebent pall,
slutar med tiden att spralla.

Rädslan för skammen får i allafall
priset på mjölken att falla!