Där ute skiner solen, vi lägger patiens och låter tiden gå.

Sakta vandrar timmarna förbi, vi får inte röra oss, har ingenstans att gå. Kortleken är trasig och hjärter sju saknas, vi lägger om och om samma variant.

En i taget.

”Ska ni inte spela kort med varandra istället?” Frågar Sofia och lägger ifrån sig sin telefon på bordet. Vi tittar på henne med tomma blickar, skakar på huvudet. Ingen säger någonting, vi orkar inte det.

Försöker hålla humöret uppe ibland, mest av allt vill vi eller i alla fall jag hålla ångesten i schack. Se till att den inte exploderar och skadar mig, eller får mig att skada mig själv.

Där ute skiner solen, här inne är ångesten min bästa vän.