Sedär, det mörka vattnets spel
gör månljusnattens spegel hel
Vid grusvägsändens smala rand
där går de sakta hand i hand

Den trädbeklädda markens röst
besjunger deras kärleksbröst
Trots han är stor och hon är tunn
så mötas kyssen mun mot mun

En vindpust skänker stort behag
Så får han plötsligt ett förslag
"Nu går vi genast hem med fart"

När månljusnatten går mot slut
och dagens fåglar tittar ut
De börjar om, igen, såklart